prokuratorn var under ryska tiden en till kejserliga senaten för Finland knuten ämbetsman. Prokuratorn utnämndes av kejsaren och var landets högsta åklagarmyndighet samt utövade tillsyn över att lag och författning efterlevdes av alla ämbetsverk och myndigheter. Han var chef för ett ämbetsverk, prokuratorsexpeditionen, och biträddes av en prokuratorsadjoint. I stället för prokuratorsämbetet inrättades i det självständiga Finland ett justitiekanslersämbete. (Prokuraattori - oikeuskansleri 1809-1959, 1959)
Innehavare av prokuratorsämbetet 1808-1917
| M. Calonius | 1808-1816 |
| A.F. Orrhjelm | 1816 |
| C.E. Gyldenstolpe | 1817-1822 |
| C.J. Walleen | 1822-1854 |
| C.W. Trapp | 1855-1856 |
| C.E. Gadd | 1856-1863 |
| E. Th. v. Knorring | 1863-1867 |
| B.P. Peterson | 1867-1870 |
| F.R. de la Chapelle | 1870-1871 |
| J. Ph. Palmén | 1871-1877 |
| C.A.Th. Sederholm | 1877-1882 |
| R.A. Montgomery | 1882-1886 |
| K.G. Ehrström | 1886 |
| A.B. v. Weissenberg | 1886-1890 |
| G.H.W. Calonius | 1890-1897 |
| W.W. Söderhjelm | 1897-1900 |
| J.M.E. Johnsson (adlad Soisalon-Soininen) | 1901-1905 |
| G.W. v. Hellens (-Hirvikanta) | 1905 |
| B.J. Grotenfelt | 1905-1908 |
| M.L. Kihlman | 1908-1909 |
| A.A. Hosianoff | 1911-1913 |
| K.I. Kasanski | 1914-1917 |