barnlitteratur. Den äldsta b. i Finland var översättningslitteratur med religiöst eller uppfostrande syfte. Med upplysningstidens syn på barnet kom en fiktionslitteratur, som dock fortfarande hade en didaktiskt tendens. En representant för denna riktning var biskop Jacob Tengström, som anses vara den finländska b:s fader.
Romantiken i början av 1800-t. betonade fantasins och sagans betydelse för barnets utveckling. Både sagan och berättelsen från barnets vardagsliv fick en konstnärlig utformning hos Zachris Topelius, som dominerade hela senare hälften av 1800-t. och var uppskattad och mönsterbildande över språkgränsen i Finland och i hela Norden. Topelius fick många efterföljare, som dock inte konstnärligt nådde till förebildens nivå.
Vid sidan av den traditionella sagan kunde den finlandssvenska b. tidigt uppvisa inslag av fantasy och nonsens av anglosaxisk typ. Bland mera betydande finlandssvenska barnboksförfattare under första hälften av 1900-t. kan nämnas Lisa Cawén, Nanny Hammarström, John Berg och Viola Renvall.
En livskraftig finsk b. uppstod i samband med det nationella uppvaknandet. Centrala namn var Anni Swan, Arvid Lydecken och Raul Roine, samt illustratörerna Rudolf Koivu, Martta Wendelin och Maija Karma.
Årtiondena efter andra världskriget var en kvalitativ blomstringsperiod för den finlandssvenska b., med Tove Jansson, landets internationellt mest kända barnboksförfattare, och Irmelin Sandman Lilius, som båda har skapat unika fantasivärldar. Marita Lindquist, Bo Carpelan och Christina Andersson rör sig huvudsakligen i barnens vardagsvärld.
Den problemorienterade vardagsrealism som dominerade i många länder under 1960- och 1970-t. var dock mindre utpräglad i Finland än i många andra länder. Den begränsade marknaden har alltid varit ett problem för den finlandssvenska b. De ovannämnda författarna, liksom även bilderboksskaparna Camilla Mickwitz och Veronica Leo, har alla haft en läsekrets i Sverige och genom översättningar på finskt håll i Finland. Bland något yngre författare kan nämnas Yvonne Hoffman och Annika Luther.
Viktiga förnyare inom den finska b. årtiondena efter kriget var Kirsi Kunnas och Kaarina Helakisa. Bland nyare författare kan nämnas Hannele Huovi, Tuula Kallioniemi, Leena Laulajainen, Jukka Parkkinen, och ungdomsförfattarna Asko Martinheimo och Uolevi Nojonen. Den finska bilderboken har upplevt en blomstring med bl.a. internationellt prisbelönade Hannu Taina.
Finlands barnboksinstitut (Suomen Nuorisokirjallisuuden Instituutti, SNI) grundades 1978 i Tfrs som specialbibliotek och forskningscentrum för barn- och ungdomslitteraturen. Av talrika barnbokspris kan nämnas Topeliuspriset, Rudolf Koivu-priset och bland nyare priser Finlandia Junior. (Barnboken i Finland förr och nu, 1984; R. Kuivasmäki, Siiwollisuuden tuntoa ja ylewätä kauneuden mieltä, 1990; Kirjaseikkailu, 2001) (Marita Rajalin)
Romantiken i början av 1800-t. betonade fantasins och sagans betydelse för barnets utveckling. Både sagan och berättelsen från barnets vardagsliv fick en konstnärlig utformning hos Zachris Topelius, som dominerade hela senare hälften av 1800-t. och var uppskattad och mönsterbildande över språkgränsen i Finland och i hela Norden. Topelius fick många efterföljare, som dock inte konstnärligt nådde till förebildens nivå.
Vid sidan av den traditionella sagan kunde den finlandssvenska b. tidigt uppvisa inslag av fantasy och nonsens av anglosaxisk typ. Bland mera betydande finlandssvenska barnboksförfattare under första hälften av 1900-t. kan nämnas Lisa Cawén, Nanny Hammarström, John Berg och Viola Renvall.
En livskraftig finsk b. uppstod i samband med det nationella uppvaknandet. Centrala namn var Anni Swan, Arvid Lydecken och Raul Roine, samt illustratörerna Rudolf Koivu, Martta Wendelin och Maija Karma.
Årtiondena efter andra världskriget var en kvalitativ blomstringsperiod för den finlandssvenska b., med Tove Jansson, landets internationellt mest kända barnboksförfattare, och Irmelin Sandman Lilius, som båda har skapat unika fantasivärldar. Marita Lindquist, Bo Carpelan och Christina Andersson rör sig huvudsakligen i barnens vardagsvärld.
Den problemorienterade vardagsrealism som dominerade i många länder under 1960- och 1970-t. var dock mindre utpräglad i Finland än i många andra länder. Den begränsade marknaden har alltid varit ett problem för den finlandssvenska b. De ovannämnda författarna, liksom även bilderboksskaparna Camilla Mickwitz och Veronica Leo, har alla haft en läsekrets i Sverige och genom översättningar på finskt håll i Finland. Bland något yngre författare kan nämnas Yvonne Hoffman och Annika Luther.
Viktiga förnyare inom den finska b. årtiondena efter kriget var Kirsi Kunnas och Kaarina Helakisa. Bland nyare författare kan nämnas Hannele Huovi, Tuula Kallioniemi, Leena Laulajainen, Jukka Parkkinen, och ungdomsförfattarna Asko Martinheimo och Uolevi Nojonen. Den finska bilderboken har upplevt en blomstring med bl.a. internationellt prisbelönade Hannu Taina.
Finlands barnboksinstitut (Suomen Nuorisokirjallisuuden Instituutti, SNI) grundades 1978 i Tfrs som specialbibliotek och forskningscentrum för barn- och ungdomslitteraturen. Av talrika barnbokspris kan nämnas Topeliuspriset, Rudolf Koivu-priset och bland nyare priser Finlandia Junior. (Barnboken i Finland förr och nu, 1984; R. Kuivasmäki, Siiwollisuuden tuntoa ja ylewätä kauneuden mieltä, 1990; Kirjaseikkailu, 2001) (Marita Rajalin)
barnlitteratur. Illustration ur Tove Janssons Vem ska trösta knyttet?, vars första upplaga utkom 1960. Foto: Schilds bildarkiv.