Daphne, segelbåt, byggd på Åbo båtvarv 1935 enligt ritningar av båtkonstruktören Jarl Lindblom. Skrovet har totallängden 10,5 m, längd i vattenlinjen 9,2 m, bredd 2,75 m. Djupgående 1,60 m, segelyta 47 m².
Daphne var ursprungligen en skonare med gaffelfock och bermudasegel. Den byggdes på beställning av den i Åbo bosatte läkaren och storseglaren Oskar Mustelin, som gav henne det skickelsedigra namnet Daphne. Hon var en långkölad och vitmålad båt, som försedd med en fotogenmotor på 12-20 hk skulle navigera lika effektivt med motor som med segel. Däck och bordläggning är av det teakliknande brasilianska träslaget peroba.
Daphne såldes 1937 till fabriksdisponent Uno Tennberg i Ekenäs, varpå hon från 1943 övertogs av författaren och marinarkeologen Christoffer H. Ericsson, som målade skonaren svart likt 1800-talets anglosachsiska kaparfartyg och omvandlade den till en ketch genom att låta den högre och den lägre masten byta plats. 1947 köptes Daphne av författaren Göran Schildt, som förde henne till Medelhavet via Nordsjön och de inre franska vattenvägarna. Schildt publicerade från 1949 till 1984 åtta böcker om sina resor med Daphne, böcker som i översättning nådde flertalet länder i Europa samt USA.
1984 skänktes Daphne till ett ungt tyskt par, som seglade henne över Atlanten till Brasilien och de karibiska öarna, där hon följande år totalförstördes i en orkan. Resterna lyftes dock efter några månader upp ur havet på initiativ av bl.a. Ralf Långbacka, Lasse Pöysti och Guy Lönngren. De grundade föreningen Pro Daphne, som köpte vraket och organiserade en mycket kostsam renovering av båten på Östra Nylands folkhögskola i Kuggom. Denna förening donerade 2000 Daphne, exakt sådan hon sett ut på 1950-talet, till Åbo sjöhistoriska museum (Forum Marinum), där hon intar en framträdande plats. (Göran Schildt)
Daphne var ursprungligen en skonare med gaffelfock och bermudasegel. Den byggdes på beställning av den i Åbo bosatte läkaren och storseglaren Oskar Mustelin, som gav henne det skickelsedigra namnet Daphne. Hon var en långkölad och vitmålad båt, som försedd med en fotogenmotor på 12-20 hk skulle navigera lika effektivt med motor som med segel. Däck och bordläggning är av det teakliknande brasilianska träslaget peroba.
Daphne såldes 1937 till fabriksdisponent Uno Tennberg i Ekenäs, varpå hon från 1943 övertogs av författaren och marinarkeologen Christoffer H. Ericsson, som målade skonaren svart likt 1800-talets anglosachsiska kaparfartyg och omvandlade den till en ketch genom att låta den högre och den lägre masten byta plats. 1947 köptes Daphne av författaren Göran Schildt, som förde henne till Medelhavet via Nordsjön och de inre franska vattenvägarna. Schildt publicerade från 1949 till 1984 åtta böcker om sina resor med Daphne, böcker som i översättning nådde flertalet länder i Europa samt USA.
1984 skänktes Daphne till ett ungt tyskt par, som seglade henne över Atlanten till Brasilien och de karibiska öarna, där hon följande år totalförstördes i en orkan. Resterna lyftes dock efter några månader upp ur havet på initiativ av bl.a. Ralf Långbacka, Lasse Pöysti och Guy Lönngren. De grundade föreningen Pro Daphne, som köpte vraket och organiserade en mycket kostsam renovering av båten på Östra Nylands folkhögskola i Kuggom. Denna förening donerade 2000 Daphne, exakt sådan hon sett ut på 1950-talet, till Åbo sjöhistoriska museum (Forum Marinum), där hon intar en framträdande plats. (Göran Schildt)