Kymmenedalen, fi. Kymenlaakso, landskap i s.ö. Finland, som ursprungligen utgjorde ett gränsområde mellan de historiska landskapen Karelen, Nyland och Tavastland och senare var en del av Kymmene län. Till 2010 hörde Kymmenedalen till Södra Finlands län. Landskapsförbundet för Kymmenedalen ( Kymenlaakson liitto, gr. 1937) i Kotka administrerar landskapet. Enligt den s.k. nya landskapsindelningen, fastslagen genom ett statsrådsbeslut av 1998, omfattade Kymmenedalen 12 kommuner fördelade på två ekonomiska regioner, nämligen Kouvola och Kotka-Fredrikshamn. Från början av år 2009 består landskapet av 7 kommuner då Anjalankoski, Elimäki, Kuusankoski, Valkeala, Jaala och Kouvola sammanslogs till ett nytt Kouvola. Areal 5 148 km2, 182 617 inv. (2009). Näringsstruktur 2007: jord- o. skogsbruk 3,9 %, industri 27,8 %, service 67,3 %.
Kymmenedalen har 100 km havskust och gränsar längst i ö. till Ryssland. Salpausselkäåsarna delar Kymmenedalen itu; i n. är den kuperade och sjörika tavastländska eller savolaxiska landskapstypen förhärskande, medan bördiga lerslätter ger prägel åt nejderna i mellersta och s. Kymmenedalen v. om älven. Området ö. om älven är skogrikt.
Befolkningstillväxten var fram till mitten av 1960-t. betydande, men har sedermera avstannat och förbytts i nedgång. Befolkningen minskar fortfarande, men utflyttningen har avstannat. Kymmenedalen, särskilt Kotka och Fredrikshamn, hade 2003 nettoinflyttning.
Landskapet är känt framför allt för sin pappersindustri, vars andel av landets totala pappersproduktion och -export är ca 20 % (2005). Skogs- och pappersindustrin är koncentrerad till Kuusankoski, Anjalankoski, Kotka och Fredrikshamn. Landskapet har två av landets största exporthamnar, Kotka och Fredrikshamn, och landets modernaste och mest trafikerade tull- och gränsstation mellan Finland och Ryssland, Vaalimaa. Kymmenedalen anses också vara ett av landets bördigaste jordbruksområden.
Historia. Bosättningen i Kymmenedalen härstammar från 1200-talet. Lax och sik från Kymmene älv var eftertraktade redan av hanseaterna. Kungsgården Kymmenegård grundades ca 1350 vid älvmynningen, och 1556 bildade Gustav Vasa Kymmenegårds län av ett fögderi i Kymmenedalen. Genom Åbofreden 1743 kom Kymmenedalen att höra till Ryssland, eftersom gränsen drogs vid Kymmene älv, rakt genom Pyttis socken. Denna indelning blev bestående även sedan ryssarna erövrat hela landet: området v. om älven hänfördes 1831 till Nylands län, resten till Viborgs. Från 1870-t. började nedre älvdalen få skogsindustri och utvecklades till ett av Finlands viktigaste industriområden. Industrin har gamla anor i landskapet; det första sågverket anlades redan 1564 (jfr Kotka). (Kymenlaakso, 3 bd, 1946-87; Kahden kruunun alla: Kymijoki rajana 1743-1811, 1992; T. Miettinen, Kymenlaakson esihistoriaa, 1998, Kymenlaakson juuret: asutuksen ja kulttuurin esihistoriaa, 2003)
Kymmenedalen har 100 km havskust och gränsar längst i ö. till Ryssland. Salpausselkäåsarna delar Kymmenedalen itu; i n. är den kuperade och sjörika tavastländska eller savolaxiska landskapstypen förhärskande, medan bördiga lerslätter ger prägel åt nejderna i mellersta och s. Kymmenedalen v. om älven. Området ö. om älven är skogrikt.
Befolkningstillväxten var fram till mitten av 1960-t. betydande, men har sedermera avstannat och förbytts i nedgång. Befolkningen minskar fortfarande, men utflyttningen har avstannat. Kymmenedalen, särskilt Kotka och Fredrikshamn, hade 2003 nettoinflyttning.
Landskapet är känt framför allt för sin pappersindustri, vars andel av landets totala pappersproduktion och -export är ca 20 % (2005). Skogs- och pappersindustrin är koncentrerad till Kuusankoski, Anjalankoski, Kotka och Fredrikshamn. Landskapet har två av landets största exporthamnar, Kotka och Fredrikshamn, och landets modernaste och mest trafikerade tull- och gränsstation mellan Finland och Ryssland, Vaalimaa. Kymmenedalen anses också vara ett av landets bördigaste jordbruksområden.
Historia. Bosättningen i Kymmenedalen härstammar från 1200-talet. Lax och sik från Kymmene älv var eftertraktade redan av hanseaterna. Kungsgården Kymmenegård grundades ca 1350 vid älvmynningen, och 1556 bildade Gustav Vasa Kymmenegårds län av ett fögderi i Kymmenedalen. Genom Åbofreden 1743 kom Kymmenedalen att höra till Ryssland, eftersom gränsen drogs vid Kymmene älv, rakt genom Pyttis socken. Denna indelning blev bestående även sedan ryssarna erövrat hela landet: området v. om älven hänfördes 1831 till Nylands län, resten till Viborgs. Från 1870-t. började nedre älvdalen få skogsindustri och utvecklades till ett av Finlands viktigaste industriområden. Industrin har gamla anor i landskapet; det första sågverket anlades redan 1564 (jfr Kotka). (Kymenlaakso, 3 bd, 1946-87; Kahden kruunun alla: Kymijoki rajana 1743-1811, 1992; T. Miettinen, Kymenlaakson esihistoriaa, 1998, Kymenlaakson juuret: asutuksen ja kulttuurin esihistoriaa, 2003)
Kymmenedalen. Industrin, hamnarna och närheten till den ryska gränsen skapar ramarna för näringslivet i landskapet. Kartan visar kommunindelningen före 2009 då Anjalankoski, Elimäki, Kuusankoski, Jaala och Valkeala sammanslogs med Kouvola. Karta: Arttu Paarlahti.
Befolkning. Diagram: Magdalena Lindberg.