Kotka

Kotka, stad vid Kymmene älvs ö. utlopp i Finska viken, Södra Finlands region. Areal 271 km2, invånare 54 824 (2010).

Kotka omfattar ett långsträckt område, som mot n. (och Anjalankoski stad) avgränsas av Kymmene älv. Utanför älvmynningen ligger flera stora öar, Hovinsaari (Kymmene gårdsholme), Kotka, Mussalo (Mussalö), Kuutsalo (Kutsalö), Kirkonmaa (Kyrkogårdsön) m.fl., samt längst ute till havs Aspöarkipelagen (Aspö). Det centrala Kotka utbreder sig på n. sidan av Kotka-ön och förbinds med fastlandet av Hovinsaari som är omfluten av älvens båda utloppsarmar. Bland byggnader märks stadshuset (E. Huttunen, 1935), Folkets hus (E. Saarinen, 1907) och simhallen (E. Teräsvirta, 1970). På Hovinsaari, som i likhet med områdena i v. främst upptas av villabebyggelse, finns flera industrier och Kymmenedalens centralsjukhus (V. & J. Paatela, 1967, tillbyggnad 1993). Tvärs över bukten i ö. ligger Karhula f.d. köping, som bildades 1951 av Kymmene kyrkby med omgivande industriområden. Inom bebyggelsen där märks Sunila sulfatcellulosafabrik och personalbostäder, projekterade av Alvar Aalto och uppförda 1936-39, samt Kymmene kyrka, uppförd 1848-50 (C.L. Engel). I Karhula arbetade även ett glasbruk från 1889 till 2009; det grundades av Ahlström-bolaget och var sedan 1995 i amerikansk ägo. Den mest framträdande offentliga skulpturen i centrum är Jussi Mäntynens Havsörnarna (1955) i en fontän i Sibeliusparken; därtill märks en Leninstod i brons (M. Varik), donerad av vänorten Tallinn till stadens hundraårsjubileum 1979.

Stadens näringsliv dominerades länge av storindustrin och hamnen, men omstruktureringen under 1900-talets sista decennier medförde att den förstnämnda tappade terräng i Kotka, vilket har inneburit en viss befolkningsnedgång; 1980 hade staden ca 61 000 inv. Bland industrier märktes länge Stora Enso Oyj Abp:s cellulosafabrik, pappersbruk och sågverk (650 anst. 2010) som 2010 såldes till placeringsbolaget !OpenGate Capital, medan Ahlstrom fortsättnningsvis har verksamhet vid fabriken, Ahlstrom Glassfibre Oy (glasfiberprodukter, 365 anst. 2004); 2011 meddelade Ahlstrom om nedskärning i produktsortimentet, vid fabriken, varav ca 160 anst. sades upp; Ahlstrom Cores Oy (bl.a. kartonghylsor, 220 anst. 2004) sedan 2006-07 verkar den sistnämnda under namnet Sonoco Alcore Oy. Sunila Oy (sulfatcellulosafabrik, 265 anst. 2010), Vaasan Oy (knäckebrödsfabrik, 150 anst. 2009) och Danisco sweeteners (specialsötningsmedel, 170 anst. 2004).

Hamnen, som kom till 1872, är Finlands största exporthamn (4,1 km kaj 2003). Exporten består till stor del av skogsindustriprodukter, importen av fasta och flytande bränslen samt industrikemikalier. Hamnen sysselsatte 2003 drygt 65 personer, stuverikoncernen Steveco Oy (gr. 1988) ca 770.

Bland läroinrättningar märks Kotka svenska samskola, gr. 1885 (förberedande skola, 1895 mellanskola och 1900 dimissionsberättigat 8- klassigt läroverk) och betecknad som världens östligaste svenskspråkiga skola. Den innefattar grundskola och gymnasium. I staden arbetar vidare en yrkeshögskola, Kymenlaakson ammattikorkeakoulu, gr. 1999, med verksamhet även på flera andra orter i regionen. Stadsteatern, bildad genom sammanslagning av flera scener, räknar sina anor från 1908. Kotka är utgivningsort för dagstidningen Kymen Sanomat.

Bland sevärdheter märks forsen Langinkoski i en av Kymmene älvs mynningsarmar; vid den uppfördes i slutet av 1800-t. en fiskestuga (num. museum) för den ryska kejsarfamiljen. Av övriga museer kan nämnas landskapsmuseet (Kymenlaakson maakuntamuseo, gr. 1967), som sedan 1980 är inrymt i en jugendbyggnad (K.S. Kallio, 1911) i stadens centrum och stuverimuseet (invigt 1977). K. blev 2003 genom statsrådsbeslut förläggningsort för det nationella sjöhistoriska museet, som omedelbart började byggas upp (sjöhistoriska museer). Det stora akvariet Kotka Maretarium (invigt 2002) presenterar drygt 50 inhemska fiskarter. Rester av fästet Ruotsinsalmi kan beskådas bl.a. på Varissaari, där ett monument över det segerrika slaget vid Svensksund 1790 restes 1940 (T.H. Bruun), och på skäret Kukouri, där ruinerna av Fort Slava ligger. Till stadens främsta sevärdheter hör även S:t Nikolajs ortodoxa kyrka, som härstammar från 1795 och därmed är Kotkas äldsta byggnad. Bland årligen återkommande evenemang märks Kotka havsdagar, som arrangeras sedan 1962 och numera samlar omkring hundratusen besökare årligen.

Historia. Laxfisket i Kymmene älv gav redan under medeltiden upphov till flera handelsplatser vid den östliga utloppsgrenens mynningsarmar. Kring mitten av 1300-talet uppstod storgodset Kymmenegård, som lade under sig hela trakten. Ortens på träförädling baserade utveckling inleddes redan 1563, då ett sågverk, det första i hela Kymmenedalen, anlades vid Korkeakoski fors. Efter slaget vid Svensksund 1790 uppförde ryssarna på Kymmenegårds marker och på Kotka-ön betydande befästningar (Kyminlinna, Ruotsinsalmi), som dock delvis förstördes av engelsmännen under Krimkriget. I början av 1800-talet räknade den ryska garnisonen på Kymmene gårdsholme och Kotka-ön med omgivande öar ca 8 000 personer, men en stark tillbakagång skedde under de följande decennierna, sedan tvillingfästningen Kyminlinna-Ruotsinsalmi degraderats till en andra rangens fästning.

På 1870-talet grundades flera sågverk kring den stora naturliga hamnbassängen innanför Kotka- ön. Det samhälle som växte upp där fick stadsrättigheter 1879. Under 1880-talet uppstod storindustrier även på den närbelägna Karhula gård i Kymmene socken, bildad 1642 av Pyttis sockens ö. del. P.g.a. sitt gynnsamma läge vid ändpunkten för virkesflottningen från Kymmene älvs insjösystem fick Kotka en snabb utveckling. Järnvägsförbindelse (med Kouvola) erhölls 1890. Sjöfarten gynnades av trävaruexporten, som tidigt blev betydande. Staden utsattes för häftiga bombardemang under andra världskriget (ett monument i form av en luftvärnskanon restes 1982); bl.a 18/1 1940, då isbrytaren Tarmo (som idag ingår i sjöhist. museets samlingar) som låg i hamnen träffades av två sovjetiska flygbomber, varvid 39 man omkom och 11 sårades.

Kotkas betydelse som hamnstad ökade ytterligare sedan Viborg med Trångsund avträtts till Sovjetunionen 1944. Staden nästan fördubblade sin folkmängd vid ingången av 1977, då Karhula och Kymmene inkorporerades. Tre år tidigare hade även Aspö kommun anslutits. Kymmene kommun var före bildandet av Karhula köping 1951 landets folkrikaste landskommun, medan Aspö kommun vid inkorporeringen med Kotka var landets minsta. (H. Hultin, Kotka stads historia 1878-1904, 1904; Kotkan historia, 2 bd, 1953-55; Kotka stads historia, 2 bd, 1957-59; Kymen historia, 2 bd, 1960-90; E. Penttilä, Kotka liekeissä, 1991; V. Ripatti, Kotkan kolme sotaa: maalla, merellä, ilmassa, 1999; M. Korhonen/J. Saarinen, Kymistä Kotkaan, 2 bd, 1999-2002)