musikforskning. Enstaka avhandlingar med musikteman skrevs redan vid den gamla Åbo akademi, såsom Henricus Muncks De usu organorum in templis (1697). En kort översikt över Finlands äldre musikhistoria ingår i artikeln Crusell i Reinholms Finlands minnesvärde män (1853). Grundandet av Helsingfors musikinstitut 1882 skapade förbättrade förutsättningar även för m. Snart följde musikvetenskapliga avhandlingar med finsk folkmusik i centrum av Ilmari Krohn (1899) och Armas Launis (1910). Krohn var, som den förste i Finland, från 1900 docent i musikens historia och teori vid Helsingfors universitet, och från 1918 e.o. professor i musikvetenskap. Hans efterträdare Toivo Haapanen forskade i äldre kyrkomusikaliska notfragment, och dennes efterträdare A.O. Väisänen i finsk folkmusik. Otto Andersson disputerade 1923 på en avhandling om stråkharpan, varpå han kallades till professor i musikvetenskap och folkdiktsforskning vid Åbo Akademi.
Karakteristiskt för m. i Finland t.o.m. 1960 var, att av ett totalt dussin avhandlingar dittills bara två behandlade teman utan direkt finländsk ankytning, vardera vid Åbo Akademi (Nils-Erik Ringbom, Enzio Forsblom). Två avhandlingar behandlade Sibelius: Eino Roihas formanalytiska studie (1941) och Erik Tawaststjernas avhandling om pianoverken (1960).
Högskoleväsendets expansion på 1960- o. 70-t. medförde inrättandet av professurer även i Tfrs (folkmusik), Jyväskylä (särskilt musikpedagogik) och vid Åbo universitet. Professuren vid Åbo Akademi omfattar sedan 1973 endast musikvetenskap. Etnomusikologin infördes vid Helsingfors universitet, där även olika former av populärmusik började uppmärksammas. Andra fält som beträddes vid universiteten var musiksemiotiken, instrumentforskningen och internationella trendskapande mästares alstring (avhandlingar om Ligeti, Stockhausen m.fl.). Den första avhandlingen direkt relaterad till populärmusiken är Pekka Jalkanens Alaska, Bombay ja Billy Boy (1989).
Samtidigt som universitetens intresseområde har breddats, har m. bedrivits även av några specialiserade institutioner, bland dem Erkki Ala-Könni-opisto (i Kaustby, folkmusik), Finlands svenska folkmusikinstitut (i Vasa), Työväen musiikki-instituutti (arbetarmusik), Suomen jazzinstituutti och Suomen äänitearkisto (äldre fonogram).
Basen för m. i Finland utvidgades väsentligt då Sibelius-Akademin på 1980-t. införde en doktorsexamen med både en avhandling och en praktisk del, oftast en till ämnet ansluten konsert. Därmed har de utövande artisternas infallsvinklar fått större tyngd. Vid Sibelius- Akademin har en rad lärostolar inrättats: musikhistoria, kyrkomusik, musikteori, musikpsykologi m.fl. Dessa professurer med stark anknytning till m. är 2004 flera än universitetens professurer i musikvetenskap sammanlagt. En viktig position inom finländsk m. intar Sibelius som forskningsobjekt (Sibelius, Jean).
Musikvetenskapliga samfundet i Finland (Suomen musiikkitieteellinen seura, Hfrs, gr. 1916, medlemsorganisation i Vetenskapliga samfundens delegation) utgav 1958-69 årsboken Suomen musiikin vuosikirja som 1971 ersattes av tidskriften Musiikki ; sällskapet publicerar även Acta Musicologica Fennica. Musikvetenskapliga institutionen vid Helsingfors universitet utgav 1989-94 tidskriften Musiikkitiede ; Sibelius-Akademin utger årsboken Sic! och dess kyrkomusikavdelning årsboken Tabulatura.
Suomen etnomusikologinen seura (Musiketnologiska sällskapet i Finland, Hfrs, gr. 1974, medlemsorganisation i Vetenskapliga samfundens delegation) utger sedan 1978 tidskriften Musiikin suunta och sedan 1986 årsboken Etnomusikologian vuosikirja. - Flertalet av de i artikeln nämnda personerna behandlas under separata uppslagsord. Se även bl.a. folkmusik, kyrkomusik, musikhistoria och populärmusik. (E. Tarasti, On the musicology in Finland during the last decades, i Musiikki 1988; R. Heino, Suomen musiikkilehtien artikkeleita, 1985, Musiikintutkimuksen väitöskirjat, i Musiikki 3-4 2001, ej fullst.; Johdatus musiikintutkimukseen, red. J. Louhivuori/P. Moisala, 2003) (Fabian Dahlström)
Karakteristiskt för m. i Finland t.o.m. 1960 var, att av ett totalt dussin avhandlingar dittills bara två behandlade teman utan direkt finländsk ankytning, vardera vid Åbo Akademi (Nils-Erik Ringbom, Enzio Forsblom). Två avhandlingar behandlade Sibelius: Eino Roihas formanalytiska studie (1941) och Erik Tawaststjernas avhandling om pianoverken (1960).
Högskoleväsendets expansion på 1960- o. 70-t. medförde inrättandet av professurer även i Tfrs (folkmusik), Jyväskylä (särskilt musikpedagogik) och vid Åbo universitet. Professuren vid Åbo Akademi omfattar sedan 1973 endast musikvetenskap. Etnomusikologin infördes vid Helsingfors universitet, där även olika former av populärmusik började uppmärksammas. Andra fält som beträddes vid universiteten var musiksemiotiken, instrumentforskningen och internationella trendskapande mästares alstring (avhandlingar om Ligeti, Stockhausen m.fl.). Den första avhandlingen direkt relaterad till populärmusiken är Pekka Jalkanens Alaska, Bombay ja Billy Boy (1989).
Samtidigt som universitetens intresseområde har breddats, har m. bedrivits även av några specialiserade institutioner, bland dem Erkki Ala-Könni-opisto (i Kaustby, folkmusik), Finlands svenska folkmusikinstitut (i Vasa), Työväen musiikki-instituutti (arbetarmusik), Suomen jazzinstituutti och Suomen äänitearkisto (äldre fonogram).
Basen för m. i Finland utvidgades väsentligt då Sibelius-Akademin på 1980-t. införde en doktorsexamen med både en avhandling och en praktisk del, oftast en till ämnet ansluten konsert. Därmed har de utövande artisternas infallsvinklar fått större tyngd. Vid Sibelius- Akademin har en rad lärostolar inrättats: musikhistoria, kyrkomusik, musikteori, musikpsykologi m.fl. Dessa professurer med stark anknytning till m. är 2004 flera än universitetens professurer i musikvetenskap sammanlagt. En viktig position inom finländsk m. intar Sibelius som forskningsobjekt (Sibelius, Jean).
Musikvetenskapliga samfundet i Finland (Suomen musiikkitieteellinen seura, Hfrs, gr. 1916, medlemsorganisation i Vetenskapliga samfundens delegation) utgav 1958-69 årsboken Suomen musiikin vuosikirja som 1971 ersattes av tidskriften Musiikki ; sällskapet publicerar även Acta Musicologica Fennica. Musikvetenskapliga institutionen vid Helsingfors universitet utgav 1989-94 tidskriften Musiikkitiede ; Sibelius-Akademin utger årsboken Sic! och dess kyrkomusikavdelning årsboken Tabulatura.
Suomen etnomusikologinen seura (Musiketnologiska sällskapet i Finland, Hfrs, gr. 1974, medlemsorganisation i Vetenskapliga samfundens delegation) utger sedan 1978 tidskriften Musiikin suunta och sedan 1986 årsboken Etnomusikologian vuosikirja. - Flertalet av de i artikeln nämnda personerna behandlas under separata uppslagsord. Se även bl.a. folkmusik, kyrkomusik, musikhistoria och populärmusik. (E. Tarasti, On the musicology in Finland during the last decades, i Musiikki 1988; R. Heino, Suomen musiikkilehtien artikkeleita, 1985, Musiikintutkimuksen väitöskirjat, i Musiikki 3-4 2001, ej fullst.; Johdatus musiikintutkimukseen, red. J. Louhivuori/P. Moisala, 2003) (Fabian Dahlström)