Rautalampi, kommun i Norra Savolax 70 km s.v. om Kuopio, Östra Finlands region. Areal 549 km2, invånare 3 481 (2011).
Rautalampi är beläget vid Rautalampistråten, det östligaste av Kymmene älvs tre stora tillflöden. Den upprinner på gränsen mellan Kiuruvesi och Pielavesi och vidgar sig under sitt lopp söderut till en mängd sjöar, bl.a. Pielavesi, Nilakka och i Rautalampi till Niinivesi (längd 35,5 km, största bredd 3,6 km, areal 77,9 km2, delvis i Vesanto) och Konnevesi (endast delvis i Rautalampi), vidare till Kynsivesi, Kuusvesi och slutligen Leppävesi, som genom Vaajakoski fors utfaller i Päijänne. Från bergsbygden (bl.a. Kilpimäki, 200 m ö.h.) i s. Rautalampi sträcker sig ett av sjöar, vikar och myrmarker sönderdelat näs mellan Konnevesi och Niinivesi. Det genombryts på flera punkter av grävda kanaler. Kyrkbyn (1 800 inv. 2000) pryds bl.a. av ett monument över utvandringen till Amerika (rest 1938) och av en träkyrka, uppförd 1844 enligt ritningar av C.L. Engel. Där finns även ett ståtligt hembygdsmuseum, invigt 1938. I kommunen arbetar landets största fiskodlingsanstalt, Savon Taimen Oy (fiskodling), som i R. sysselsatte 25 personer 2003.
Rautalampi erämark, som ursprungligen lydde under Sysmä, omfattade hela n. Tavastland från Satakunta till Savolax; bildade 1561 egen församling, från vilken senare 28 socknar utbrutits. Koloniseringen av trakten skedde på Gustav Vasas initiativ. Vid jultiden 1595 inträffade där ett av Jaakko Ilkka inspirerat bondeuppror, som var ett förspel till klubbekriget. Det slogs ned med hård hand inom loppet av en månad. Bl.a. detta torde ha bidragit till en stark utvandring från Rautalampi till mellersta Sverige under 1600-talet (finnmarker). En del av emigranterna fann även vägen till Delawarekolonin i Amerika, där en Rautalampiättling (John Morton) uppträdde som undertecknare av självständighetsdeklarationen 1776. (K. Jalkanen, Rautalammin vanhan hallintopitäjän historia, 1900; V.A. Saloheimo, Rautalammin historia, 1959, faksimil 1980; Rautalammin kirja, red. J. Kukkonen, 1985; Runon ja laulun R., 2001)
Rautalampi är beläget vid Rautalampistråten, det östligaste av Kymmene älvs tre stora tillflöden. Den upprinner på gränsen mellan Kiuruvesi och Pielavesi och vidgar sig under sitt lopp söderut till en mängd sjöar, bl.a. Pielavesi, Nilakka och i Rautalampi till Niinivesi (längd 35,5 km, största bredd 3,6 km, areal 77,9 km2, delvis i Vesanto) och Konnevesi (endast delvis i Rautalampi), vidare till Kynsivesi, Kuusvesi och slutligen Leppävesi, som genom Vaajakoski fors utfaller i Päijänne. Från bergsbygden (bl.a. Kilpimäki, 200 m ö.h.) i s. Rautalampi sträcker sig ett av sjöar, vikar och myrmarker sönderdelat näs mellan Konnevesi och Niinivesi. Det genombryts på flera punkter av grävda kanaler. Kyrkbyn (1 800 inv. 2000) pryds bl.a. av ett monument över utvandringen till Amerika (rest 1938) och av en träkyrka, uppförd 1844 enligt ritningar av C.L. Engel. Där finns även ett ståtligt hembygdsmuseum, invigt 1938. I kommunen arbetar landets största fiskodlingsanstalt, Savon Taimen Oy (fiskodling), som i R. sysselsatte 25 personer 2003.
Rautalampi erämark, som ursprungligen lydde under Sysmä, omfattade hela n. Tavastland från Satakunta till Savolax; bildade 1561 egen församling, från vilken senare 28 socknar utbrutits. Koloniseringen av trakten skedde på Gustav Vasas initiativ. Vid jultiden 1595 inträffade där ett av Jaakko Ilkka inspirerat bondeuppror, som var ett förspel till klubbekriget. Det slogs ned med hård hand inom loppet av en månad. Bl.a. detta torde ha bidragit till en stark utvandring från Rautalampi till mellersta Sverige under 1600-talet (finnmarker). En del av emigranterna fann även vägen till Delawarekolonin i Amerika, där en Rautalampiättling (John Morton) uppträdde som undertecknare av självständighetsdeklarationen 1776. (K. Jalkanen, Rautalammin vanhan hallintopitäjän historia, 1900; V.A. Saloheimo, Rautalammin historia, 1959, faksimil 1980; Rautalammin kirja, red. J. Kukkonen, 1985; Runon ja laulun R., 2001)
Rautalampi är känt för sina folkdiktare, bland dem Paavo Korhonen (1775-1840), som Elias Lönnrot besökte på sina resor 1828 och 1831. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.