Sjundeå, fi. Siuntio, kommun i Västnyland 40 km v. om Hfrs, landskapet Nyland. Areal 242 km2, invånare 6 148, varav 30,0 % svenskspråkiga (2011).
Sjundeå upptas i s. huvudsakligen av bördiga trakter med lerjordar kring Sjundeå å (längd ca 50 km), som rinner upp i Vichtis och under sitt lopp till havet i Pickalaviken genomflyter flera sjöar, bl.a. Vikträsket (från detta till havet, i sitt nedre lopp kallas vattendraget Pickalaån); i n. förekommer mestadels skogklädda sand- och moränmarker. Den tätaste bebyggelsen finns kring vägen Virkby-Sjundeå kyrkby och vid Kustbanan, där Sjundeå kommuncentrum (1 644 inv.) är beläget. Bland inrättningar märks Sjundeå bad, en stor badanstalt (invigd 1976, 215 anst. 2005), som drivs av stiftelsen Miina Sillanpään säätiö (Sillanpää, Miina). I s. finns Pickala fritidscentrum med bl.a. en golfbana. Socknen har sedan medeltiden präglats av sina storgods, av egendomar idag kan nämnas Gårdskulla, Pickala, Sjundby och Svidja. Sevärdheter är bl.a. Fanjunkars torp, där landets finske nationalskald Aleksis Kivi skapade huvuddelen av sin litterära produktion. Torpet revs under den tid Sovjetunionen arrenderade Porkalaområdet och fram till 2004 fanns på platsen enbart en minnesplakett, varefter Pro Fanjunkars-stiftelsen påbörjade återuppbyggnaden av det 100 m2 stora huset, som stod färdigt 2006 och nu tjänar som kulturcentrum.
Sjundeå är nämnt 1417 som självständig socken; församlingens gråstenskyrka som pryds av medeltida valvmålningar, bär byggnadsårtalet 1460 men färdigställdes uppenbarligen något senare. Stora delar av S. ingick under senare hälften av 1500-talet i Viks friherreskap, som innehades av riksrådet Klas Fleming, herre bl.a. till Svidja och Pickala. Socknen var 1836-75 prebende åt Helsingfors universitet. Kommunens s. delar (72,6km2) med bl.a. stationssamhället var 1944-56 belägna inom det s.k. Porkalaområdet (Porkala), som arrenderades av Sovjetunionen. Ett 21,3 km2 stort område avskildes 1953 från S. och anslöts till Lojo kommun. Befolkningens majoritet är sedan 1983 finskspråkig. (A. Brenner, Sjundeå sockens historia, 3 bd, 1953-63; M. Favorin, Siuntion historia, 1986; A. Koskivirta, S. - en nyckelkommun genom tiderna, 2010)
Sjundeå upptas i s. huvudsakligen av bördiga trakter med lerjordar kring Sjundeå å (längd ca 50 km), som rinner upp i Vichtis och under sitt lopp till havet i Pickalaviken genomflyter flera sjöar, bl.a. Vikträsket (från detta till havet, i sitt nedre lopp kallas vattendraget Pickalaån); i n. förekommer mestadels skogklädda sand- och moränmarker. Den tätaste bebyggelsen finns kring vägen Virkby-Sjundeå kyrkby och vid Kustbanan, där Sjundeå kommuncentrum (1 644 inv.) är beläget. Bland inrättningar märks Sjundeå bad, en stor badanstalt (invigd 1976, 215 anst. 2005), som drivs av stiftelsen Miina Sillanpään säätiö (Sillanpää, Miina). I s. finns Pickala fritidscentrum med bl.a. en golfbana. Socknen har sedan medeltiden präglats av sina storgods, av egendomar idag kan nämnas Gårdskulla, Pickala, Sjundby och Svidja. Sevärdheter är bl.a. Fanjunkars torp, där landets finske nationalskald Aleksis Kivi skapade huvuddelen av sin litterära produktion. Torpet revs under den tid Sovjetunionen arrenderade Porkalaområdet och fram till 2004 fanns på platsen enbart en minnesplakett, varefter Pro Fanjunkars-stiftelsen påbörjade återuppbyggnaden av det 100 m2 stora huset, som stod färdigt 2006 och nu tjänar som kulturcentrum.
Sjundeå är nämnt 1417 som självständig socken; församlingens gråstenskyrka som pryds av medeltida valvmålningar, bär byggnadsårtalet 1460 men färdigställdes uppenbarligen något senare. Stora delar av S. ingick under senare hälften av 1500-talet i Viks friherreskap, som innehades av riksrådet Klas Fleming, herre bl.a. till Svidja och Pickala. Socknen var 1836-75 prebende åt Helsingfors universitet. Kommunens s. delar (72,6km2) med bl.a. stationssamhället var 1944-56 belägna inom det s.k. Porkalaområdet (Porkala), som arrenderades av Sovjetunionen. Ett 21,3 km2 stort område avskildes 1953 från S. och anslöts till Lojo kommun. Befolkningens majoritet är sedan 1983 finskspråkig. (A. Brenner, Sjundeå sockens historia, 3 bd, 1953-63; M. Favorin, Siuntion historia, 1986; A. Koskivirta, S. - en nyckelkommun genom tiderna, 2010)
Sjundeå blev tidigt en hemvist för högadliga ätter. Orsaken till att de valde den västnyländska socknen som sin varaktigaste uppehållsort trots att de i regel ägde jordagods över hela s. Finland var uppenbarligen att den låg geografiskt väl till när det svenska väldet skulle utbredas till provinserna s. om Finska viken. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Det återuppbyggda Fanjukars torp i Sjundeå. Foto: Henrik Ekberg.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.