Kullervo, en av huvudpersonerna i Kalevala. I Ur-Kalevala, som utgavs av Elias Lönnrot 1835, framträdde han endast i en runa (nr 19). När eposet publicerades i utvidgad form 1849, tillade Lönnrot de många dikter om Kullervo som han hade hört i Södra Karelen och Ingermanland, så att de bildade en egen helhet i runorna 31-36.
Kullervo skiljer sig från de andra huvudpersonerna i Kalevala genom att hans gestalt i sin helhet framträder först sent i de tryckta texterna. Han är vidare den ende som har slavstatus. Trots sin Herkulesaktiga styrka blir Kullervo märkt i pannan efter att hans familj har nedgjorts och tvingad att tjäna Ilmarinen. Kullervo förleds av Ilmarinens hustru (Pohjolas dotter), som bakar in en sten i hans bröd. När stenen i brödet fördärvar Kullervs kniv, som är hans enda arv och samtidigt symbolen för hans manlighet och frihet, uppfylls han av en osläcklig lust efter hämnd, och eggar vilda djur att förgöra hans plågoande. Kullervo blir därmed befriad från slaveriet, men även om han är fri och stark förblir han klumpig och tafatt. Hans romantiska försök slår alla totalt slint. På en färd för att betala sina skatter stöter Kullervo på tre jungfrur. Han förför den tredje av dem, men upptäcker att flickan är den syster han trodde var mördad. Deras möte driver därmed jungfrun till självmord. Kullervo grips av ånger, men utkräver först hämnd för alla blodsdåd som drabbat hans familj. När detta verk är fullbordat, beger han sig tillbaka till den plats där han förgrep sig på sin syster och kastar sig på sitt svärd.
Runorna om Kullervo lämnade många och djupa spår i det finländska kulturlivet under 1800-talet. I en 1852 skriven uppsats med titeln Det tragiska elementet i Kalevala klassade Fredrik Cygnaeus Kullervo som en av litteraturens största hjältar, inklusive de som förekommer hos Shakespeare. Aleksis Kivi skrev 1859 det första av sina två skådespel om Kullervo (endast det andra skådespelet, som fullbordades 1864, har bevarats). Under 1860-talet började bildkonstnärer skänka form, gestalt och färg åt karaktärerna i Kalevala. Kullervo avbildades av målaren Robert Ekman och den svenske skulptören Carl Eneas Sjöstrand. En serie Kullervomålningar utfördes också av Eero Järnefelt, men dessa har inte bevarats. För Finlands folk är det dock framför allt Gallen-Kallelas Kullervo som har stannat i minnet. Dennes verk Kullervos förbannande, som är den mest kända målningen, uttrycker både sisu och frihetslängtan.
Kullervo fungerade också som en viktig inspirationskälla inom musiken. Filip von Schantz komponerade 1860 Ouvertyren till Kullervo (musikhistoria). 1880 tonsatte Robert Kajanus Kullervos död (också känd som Kullervos sorgmarsch). Men det stora landmärket bland de musikaliska verken är den monumentala korala symfonin Kullervo i fem satser, som komponerades av Jean Sibelius 1892. Symfonin visade sig inte endast bli kompositörens genombrott i den genre som senare gjorde honom världsberömd, utan den utgjorde också den första effektfulla och idiomatiska tonsättningen av det finska språket i historien.
Kullervos användbarhet när det gällde att tolka politiska och nationella symboler var orsaken till den stora uppmärksamhet som ägnades honom under 1800-talet. Även många 1900-talskonstnärer lät sig inspireras av berättelsen om Kullervo, särskilt under decenniet 1935-45. F.ö. märks en opera med titeln Kullervo. av Armas Launis, uruppförd i Helsingfors 1917 och därefter spelad i samma stad 1934 samt några gånger i Nizza och i fransk radio 1947. Så sent som på 1980-talet skrev Paavo Haavikko en berättelse om Kullervo (1982), medan Aulis Sallinen skapade sin kanske dystraste opera, Kullervo (färdigställd 1988), till ett libretto där han utgick från Kalevala och tragedin av Aleksis Kivi. (V. Tarkiainen, Kullervo-aihe Suomen kirjallisuudessa, Valvoja 29, 1909; K. Aho, Suomalainen musiikki ja Kalevala, 1985; A. van der Hoeven, Kalevala ja Kullervo vuosisadanvaihteen kuvataiteessa, Katsomuksen ihanuus: kirjoituksia vuosisadanvaihteen taiteista, red. P. Lyytikäinen m.fl., 1996; G.D. Goss, A backdrop for young Sibelius: the intellectual genesis of the K. symphony, 19th Century music XXVII, 2003; T. Kupiainen, Kertovan kansanrunouden nuori nainen ja nuori mies, 2005) (Glenda D. Goss)
Kullervo skiljer sig från de andra huvudpersonerna i Kalevala genom att hans gestalt i sin helhet framträder först sent i de tryckta texterna. Han är vidare den ende som har slavstatus. Trots sin Herkulesaktiga styrka blir Kullervo märkt i pannan efter att hans familj har nedgjorts och tvingad att tjäna Ilmarinen. Kullervo förleds av Ilmarinens hustru (Pohjolas dotter), som bakar in en sten i hans bröd. När stenen i brödet fördärvar Kullervs kniv, som är hans enda arv och samtidigt symbolen för hans manlighet och frihet, uppfylls han av en osläcklig lust efter hämnd, och eggar vilda djur att förgöra hans plågoande. Kullervo blir därmed befriad från slaveriet, men även om han är fri och stark förblir han klumpig och tafatt. Hans romantiska försök slår alla totalt slint. På en färd för att betala sina skatter stöter Kullervo på tre jungfrur. Han förför den tredje av dem, men upptäcker att flickan är den syster han trodde var mördad. Deras möte driver därmed jungfrun till självmord. Kullervo grips av ånger, men utkräver först hämnd för alla blodsdåd som drabbat hans familj. När detta verk är fullbordat, beger han sig tillbaka till den plats där han förgrep sig på sin syster och kastar sig på sitt svärd.
Runorna om Kullervo lämnade många och djupa spår i det finländska kulturlivet under 1800-talet. I en 1852 skriven uppsats med titeln Det tragiska elementet i Kalevala klassade Fredrik Cygnaeus Kullervo som en av litteraturens största hjältar, inklusive de som förekommer hos Shakespeare. Aleksis Kivi skrev 1859 det första av sina två skådespel om Kullervo (endast det andra skådespelet, som fullbordades 1864, har bevarats). Under 1860-talet började bildkonstnärer skänka form, gestalt och färg åt karaktärerna i Kalevala. Kullervo avbildades av målaren Robert Ekman och den svenske skulptören Carl Eneas Sjöstrand. En serie Kullervomålningar utfördes också av Eero Järnefelt, men dessa har inte bevarats. För Finlands folk är det dock framför allt Gallen-Kallelas Kullervo som har stannat i minnet. Dennes verk Kullervos förbannande, som är den mest kända målningen, uttrycker både sisu och frihetslängtan.
Kullervo fungerade också som en viktig inspirationskälla inom musiken. Filip von Schantz komponerade 1860 Ouvertyren till Kullervo (musikhistoria). 1880 tonsatte Robert Kajanus Kullervos död (också känd som Kullervos sorgmarsch). Men det stora landmärket bland de musikaliska verken är den monumentala korala symfonin Kullervo i fem satser, som komponerades av Jean Sibelius 1892. Symfonin visade sig inte endast bli kompositörens genombrott i den genre som senare gjorde honom världsberömd, utan den utgjorde också den första effektfulla och idiomatiska tonsättningen av det finska språket i historien.
Kullervos användbarhet när det gällde att tolka politiska och nationella symboler var orsaken till den stora uppmärksamhet som ägnades honom under 1800-talet. Även många 1900-talskonstnärer lät sig inspireras av berättelsen om Kullervo, särskilt under decenniet 1935-45. F.ö. märks en opera med titeln Kullervo. av Armas Launis, uruppförd i Helsingfors 1917 och därefter spelad i samma stad 1934 samt några gånger i Nizza och i fransk radio 1947. Så sent som på 1980-talet skrev Paavo Haavikko en berättelse om Kullervo (1982), medan Aulis Sallinen skapade sin kanske dystraste opera, Kullervo (färdigställd 1988), till ett libretto där han utgick från Kalevala och tragedin av Aleksis Kivi. (V. Tarkiainen, Kullervo-aihe Suomen kirjallisuudessa, Valvoja 29, 1909; K. Aho, Suomalainen musiikki ja Kalevala, 1985; A. van der Hoeven, Kalevala ja Kullervo vuosisadanvaihteen kuvataiteessa, Katsomuksen ihanuus: kirjoituksia vuosisadanvaihteen taiteista, red. P. Lyytikäinen m.fl., 1996; G.D. Goss, A backdrop for young Sibelius: the intellectual genesis of the K. symphony, 19th Century music XXVII, 2003; T. Kupiainen, Kertovan kansanrunouden nuori nainen ja nuori mies, 2005) (Glenda D. Goss)
Kullervo fick en kraftfull och empatisk tolk i Akseli Gallen-Kallela, som 1899 målade upp den tragiska gestalten ur Kalevala i naturlig storlek ("Kullervo förbannande"). Foto: Centralarkivet för bildkonst.