Kymmene älv, fi. Kymijoki, vattendrag i s.ö. Finland, avvattnar Kymmene älvs insjösystem, vars centralsjö är Päijänne. Kymmene älv har sin källa i Pyörijärvi i Pihtipudas och vidgar sig under sitt lopp söderut till en mängd sjöar, bl.a. Alvajärvi, Kolimajärvi, Keitele, Saravesi och Leppävesi, som genom Vaajakoski utflyter i Päijänne. Förutom Viitasaaristråten (Keitele) rinner också Saarijärvistråten (Saarijärvi) och Rautalampistråten (Rautalampi) till Päijänne. Från s.ö. Päijänne flyter älven genom Kalkkis ström, sjön Ruotsalainen, Jyränkö ström, sjön Konnevesi och utmed Mankalafallen till sjön Pyhäjärvi samt genombryter Salpausselkä mellan Kuusankoski och Kouvola; den mottar från ö. bl.a. Mäntyharjustråten (Mäntyharju) och Valkealastråten (Valkeala) och utmynnar med två armar, som omsluter den stora Pyttisön, i Finska viken. Den ö. armen, vid Kotka, är ytterligare uppdelad i tre, den v., vid Abborfors, i två grenar. Största längd 204 km, flodområde 37 210 km2.
Utbyggnaden av älvens forsar inleddes 1805, och det sista kraftverket i dess nedre lopp stod färdigt 1933 (nya kraftverk planeras dock).
Kymmene älv var även viktig för virkesflottningen; en flottningsförening (landets äldsta) bildades 1874. Den nedre älvdalen har sedan 1870-talet utvecklats till ett av Finlands viktigaste industricentra; främst skogsindustri.
Kymmen älv har aldrig haft stor betydelse för samfärdseln; lax- och sikfisket vid mynningen var ryktbart i forna tider (Langinkoski). Laxfisket i älven innehades 1797-1847 av Valamo kloster; från denna tid härstammar det ortodoxa kapellet på Munkholmen i Kotka. Fornfynden vid Kymmene älv är talrika. Handeln kom på 1100-talet i händerna på hanseaterna i Reval. På 1300-talet grundades Kymmenegård, och 1743-1809 var Kymmene älvs västligaste utloppsarm svenska rikets gräns mot Ryssland. (Kahden kruunun alla: Kymijoki rajana 1743-1811, red. E-L. Oksanen, 1992)
Utbyggnaden av älvens forsar inleddes 1805, och det sista kraftverket i dess nedre lopp stod färdigt 1933 (nya kraftverk planeras dock).
Kymmene älv var även viktig för virkesflottningen; en flottningsförening (landets äldsta) bildades 1874. Den nedre älvdalen har sedan 1870-talet utvecklats till ett av Finlands viktigaste industricentra; främst skogsindustri.
Kymmen älv har aldrig haft stor betydelse för samfärdseln; lax- och sikfisket vid mynningen var ryktbart i forna tider (Langinkoski). Laxfisket i älven innehades 1797-1847 av Valamo kloster; från denna tid härstammar det ortodoxa kapellet på Munkholmen i Kotka. Fornfynden vid Kymmene älv är talrika. Handeln kom på 1100-talet i händerna på hanseaterna i Reval. På 1300-talet grundades Kymmenegård, och 1743-1809 var Kymmene älvs västligaste utloppsarm svenska rikets gräns mot Ryssland. (Kahden kruunun alla: Kymijoki rajana 1743-1811, red. E-L. Oksanen, 1992)
Kymmene älv. Vattenkvaliteten i älven har förbättrats avsevärt på senare år tack vare effektivare reningsåtgärder och nedläggning av ett antal sulfitcellulosafabriker. Här en vy från den västligaste utloppsarmen, som bildade gräns mot Ryssland 1743-1809. Foto: Schildts bildarkiv, H. Ekberg.