lantdag, namn på Finlands folkrepresentation 1809-1919. Lantdagen var till 1907 en ståndslantdag bestående av fyra stånd: ridderskapet och adeln, prästeståndet, borgarståndet och bondeståndet (bonde), därefter en enkammarlantdag sammansatt av representanter för de politiska partierna som uppkom till följd av denna representationsreform.
Efter Borgå lantdag samlades folkrepresentationen inte på ett drygt halvsekel, men en förändring i de ryska härskarnas inställning skedde sedan Alexander II uppstigit på tronen (januariutskottet). Mellan 1863 och 1906 sammankallades ständerna 14 gånger till lantdag (därav 2 ggr, 1899 och 1905, till urtima l.). Adeln sammanträdde i Riddarhuset, de ofrälse stånden i Ständerhuset.
Fr.o.m. 1907 var lantdagen en årligen sammanträdande institution, dock inte under första världskriget. Lantdagen samlades på nytt och med socialistisk majoritet efter ryska revolutionen i mars 1917 samt efter inbördeskriget 1918, men då med nästan alla socialdemokrater utestängda ur lantdagen En urtima lantdag förrättade i oktober 1918 konungaval (författningsstriden). Efter nyval i mars 1919 återinträdde socialdemokraterna i lantdagen med 80 mandat, varpå Finland blev republik med den av lantdagen valde K.J.Ståhlberg som förste president. I regeringsformen av 1919 ersattes benämningen lantdag med riksdag.
Betecknande för den radikala representationsreformen 1906 var inte bara enkammarsystemet som då var mycket ovanligt, utan även den kvinnliga rösträtten (och valbarheten) som Finland var först om att införa i Europa. Enkammarlantdagens sessioner försiggick de första åren i frivilliga brandkårens hus vid Hagasundsgatan (nuv. Centralgatan) och från 1911 i en byggnad Heimola vid Regeringsgatan (nuv. Universitetsgatan).
Vid en europeisk jämförelse var ståndslantdagen föråldrad redan på 1800-t., men fungerade dock väl i Finland så länge förtroendet mellan regering och lantdagen varade. Lantdagen deltog konstruktivt i lagstiftnings- och reformarbetet och erhöll en ny lantdagsordning 1869. Lantdagens reella maktbefogenheter var ganska begränsade, men lantdagen hade en viktig moralisk, folkupplysande och symbolisk betydelse. Under Nikolaj II:s tid grusades förtroendet mellan lantdagen och regeringen. Lantdagen förlorade då nästan helt sina möjligheter att påverka lagstiftning och politik. Kejsaren upplöste lantdagen så gott som årligen och 1908-16 hölls sex nyval. Lantdagens roll som moralisk och symbolisk väktare av det finska folkets rättigheter var dock fortfarande stor. Likaså lade lantdagen redan på 1800-t. en hållbar grund för de parlamentariska och demokratiska förhållandena i Finland.
Lantdagen kallades i äldre tider även vissa av de ständermöten, som hölls på olika håll i riket. Se även bl.a. bevillning, Finlands historia: från 1800-talet till Finlands självständighet 1917. 4. (E. Bergh, Vår styrelse och våra lantdagar, 2 bd, 1884-89, Finland under det första årtiondet af Kejsar Alexander III:s regering, 1893; E.G. Palmén, Suomen valtiopäiväin historia, 1910; Suomen kansanedustuslaitoksen historia I-VI, 1958-68; O. Jussila: Maakunnasta valtioksi, Suomen valtion synty, 1987; L. Westerlund, Finlandssvenska lant- och riksdagsledamöter samt ministrar åren 1907-87: hemort, sociala referensgrupper, partitillhörighet, 1987; E. Ahtisaari m.fl., Yksi kamari - kaksi sukupuolta: Suomen eduskunnan ensimmäiset naiset, 1997; M. Hyvärinen m.fl., Käsitteet liikkeessä, Suomen poliittisen kulttuurin käsitehistoria, 2003; T. Westerbom: Folkets suveränitet förstenad, lantdagens hus som politiskt problem i Finland före självständigheten år 1917, 2004) (Thomas Westerbom)
Lantdagen kallades i äldre tider även vissa av de ständermöten som hölls på olika håll i riket. Se även bl.a. bevillning,
Finlands historia: från 1800-talet till Finlands självständighet 1917. 4. (E. Bergh, Vår styrelse och våra lantdagar, 2 bd, 1884-89, Finland under det första årtiondet af Kejsar Alexander III:s regering, 1893; E.G. Palmén, Suomen valtiopäiväin historia, 1910; Suomen kansanedustuslaitoksen historia I-VI, 1958-68; O. Jussila: Maakunnasta valtioksi, Suomen valtion synty, 1987; L. Westerlund, Finlandssvenska lant- och riksdagsledamöter samt ministrar åren 1907-87: hemort, sociala referensgrupper, partitillhörighet, 1987; E. Ahtisaari m.fl., Yksi kamari - kaksi sukupuolta: Suomen eduskunnan ensimmäiset naiset, 1997; M. Hyvärinen m.fl., Käsitteet liikkeessä, Suomen poliittisen kulttuurin käsitehistoria, 2003; T. Westerbom: Folkets suveränitet förstenad, lantdagens hus som politiskt problem i Finland före självständigheten år 1917, 2004) (Thomas Westerbom)
Efter Borgå lantdag samlades folkrepresentationen inte på ett drygt halvsekel, men en förändring i de ryska härskarnas inställning skedde sedan Alexander II uppstigit på tronen (januariutskottet). Mellan 1863 och 1906 sammankallades ständerna 14 gånger till lantdag (därav 2 ggr, 1899 och 1905, till urtima l.). Adeln sammanträdde i Riddarhuset, de ofrälse stånden i Ständerhuset.
Fr.o.m. 1907 var lantdagen en årligen sammanträdande institution, dock inte under första världskriget. Lantdagen samlades på nytt och med socialistisk majoritet efter ryska revolutionen i mars 1917 samt efter inbördeskriget 1918, men då med nästan alla socialdemokrater utestängda ur lantdagen En urtima lantdag förrättade i oktober 1918 konungaval (författningsstriden). Efter nyval i mars 1919 återinträdde socialdemokraterna i lantdagen med 80 mandat, varpå Finland blev republik med den av lantdagen valde K.J.Ståhlberg som förste president. I regeringsformen av 1919 ersattes benämningen lantdag med riksdag.
Betecknande för den radikala representationsreformen 1906 var inte bara enkammarsystemet som då var mycket ovanligt, utan även den kvinnliga rösträtten (och valbarheten) som Finland var först om att införa i Europa. Enkammarlantdagens sessioner försiggick de första åren i frivilliga brandkårens hus vid Hagasundsgatan (nuv. Centralgatan) och från 1911 i en byggnad Heimola vid Regeringsgatan (nuv. Universitetsgatan).
Vid en europeisk jämförelse var ståndslantdagen föråldrad redan på 1800-t., men fungerade dock väl i Finland så länge förtroendet mellan regering och lantdagen varade. Lantdagen deltog konstruktivt i lagstiftnings- och reformarbetet och erhöll en ny lantdagsordning 1869. Lantdagens reella maktbefogenheter var ganska begränsade, men lantdagen hade en viktig moralisk, folkupplysande och symbolisk betydelse. Under Nikolaj II:s tid grusades förtroendet mellan lantdagen och regeringen. Lantdagen förlorade då nästan helt sina möjligheter att påverka lagstiftning och politik. Kejsaren upplöste lantdagen så gott som årligen och 1908-16 hölls sex nyval. Lantdagens roll som moralisk och symbolisk väktare av det finska folkets rättigheter var dock fortfarande stor. Likaså lade lantdagen redan på 1800-t. en hållbar grund för de parlamentariska och demokratiska förhållandena i Finland.
Lantdagen kallades i äldre tider även vissa av de ständermöten, som hölls på olika håll i riket. Se även bl.a. bevillning, Finlands historia: från 1800-talet till Finlands självständighet 1917. 4. (E. Bergh, Vår styrelse och våra lantdagar, 2 bd, 1884-89, Finland under det första årtiondet af Kejsar Alexander III:s regering, 1893; E.G. Palmén, Suomen valtiopäiväin historia, 1910; Suomen kansanedustuslaitoksen historia I-VI, 1958-68; O. Jussila: Maakunnasta valtioksi, Suomen valtion synty, 1987; L. Westerlund, Finlandssvenska lant- och riksdagsledamöter samt ministrar åren 1907-87: hemort, sociala referensgrupper, partitillhörighet, 1987; E. Ahtisaari m.fl., Yksi kamari - kaksi sukupuolta: Suomen eduskunnan ensimmäiset naiset, 1997; M. Hyvärinen m.fl., Käsitteet liikkeessä, Suomen poliittisen kulttuurin käsitehistoria, 2003; T. Westerbom: Folkets suveränitet förstenad, lantdagens hus som politiskt problem i Finland före självständigheten år 1917, 2004) (Thomas Westerbom)
Lantdagen kallades i äldre tider även vissa av de ständermöten som hölls på olika håll i riket. Se även bl.a. bevillning,
Finlands historia: från 1800-talet till Finlands självständighet 1917. 4. (E. Bergh, Vår styrelse och våra lantdagar, 2 bd, 1884-89, Finland under det första årtiondet af Kejsar Alexander III:s regering, 1893; E.G. Palmén, Suomen valtiopäiväin historia, 1910; Suomen kansanedustuslaitoksen historia I-VI, 1958-68; O. Jussila: Maakunnasta valtioksi, Suomen valtion synty, 1987; L. Westerlund, Finlandssvenska lant- och riksdagsledamöter samt ministrar åren 1907-87: hemort, sociala referensgrupper, partitillhörighet, 1987; E. Ahtisaari m.fl., Yksi kamari - kaksi sukupuolta: Suomen eduskunnan ensimmäiset naiset, 1997; M. Hyvärinen m.fl., Käsitteet liikkeessä, Suomen poliittisen kulttuurin käsitehistoria, 2003; T. Westerbom: Folkets suveränitet förstenad, lantdagens hus som politiskt problem i Finland före självständigheten år 1917, 2004) (Thomas Westerbom)
lantdag. Gamla Heimola, där Finlands lantdag arbetade 1911-30 och där Finlands självständighetsförklaring antogs 6/12 1917. Byggnaden, ritad av Onni Tarjanne 1910, inrymde även den populära biografen Aloha. Rivningen av huset var en första rangens kulturskandal på 1960-t. Foto: Finlands arkitekturmuseum, S. Rasta.