riksdagen

riksdagen, republiken Finlands folkrepresentation, före 1919 med namnet lantdagen, består av 200 ledamöter med s.k. fritt mandat, valda för fyra år av de röstberättigade medborgarna genom direkta och proportionella val (riksdagsval); de åtnjuter en viss parlamentarisk immunitet. R. utövar den lagstiftande makten i landet. R. sammankommer årligen 1/2 till riksmöte, som fortgår till dess följande riksmöte sammanträder. R. kan själv bestämma sammankomstdatum och sessionernas längd. Efter nyval samlas r. vid en tidpunkt som det sista riksmötet före valet har beslutat. Fram till 1991 hade presidenten befogenhet att upplösa r., men numera kan presidenten endast på motiverat initiativ av statsministern och efter att ha hört riksdagsgrupperna bestämma, att förtida riksdagsval skall förrättas.

Efter nyval inleds r. med fullmaktsgranskning, varpå ledamöterna sammankommer till plenum, vid vilket r. under ordförandeskap av ålderstalmannen (den riksdagsledamot, som är äldst till åren) inom sig väljer presidium (talman och två vice talmän). R:s förhandlingar, som leds av talmannen, är öppna för allmänheten. R. utövar tillsyn över Finlands Banks och Folkpensionsanstaltens förvaltning. Riksdagsbiblioteket är en offentlig inrättning, som hör till r:s kansli. Detta står under uppsikt av kanslikommissionen, som består av parlamentets presidium och fyra riksdagsmän, utsedda för en valperiod i sänder. Kanslikommissionen leder, övervakar och utvecklar r:s förvaltning och ekonomi. R. har själv antagit och fastställt sin nuvarande arbetsordning av 1999.

R:s prestige kan i någon mån ha naggats i kanterna under 1970- o. 80-t. jämfört med t.ex. 1940-t., då flera stora ödesmättade frågor stod på dagordningen: krigsskadeståndet, krigsansvarighetsprocessen, ordnandet av den förflyttade befolkningens förhållanden etc. Grundrättighetsreformen 1995 och ikraftträdandet av den gällande grundlagen 2000 har för sin del understrukit riksdagens betydelse som lagstiftningsorgan, medan det faktum att en stor del av de ärenden som tidigare avgjordes av r. numera behandlas av Europaparlamentet har verkat i motsatt riktning. Vidare kunde förmodas att en maktförskjutning har ägt rum till regeringens förmån, ett antagande som styrks bl.a. av det faktum att r. inte sedan 1958 fällt någon regering. R. (till 1919 lantdagen) sammanträdde 1911-30 i en byggnad vid Regeringsgatan (Heimola, uppf. 1905-10 enl. ritningar av A. Lindgren, riven 1969), varefter det nuvarande Riksdagshuset togs i bruk. Se uppslagsord på riksdags- samt bl.a. budget, grundlagar, interpellation, justitieombudsmannen, lagstiftning, motion, parlamentarism, representationsreformen, spörsmål, statsrevisorerna, statsskick, stora utskottet, utskott och val. (Suomen kansanedustuslaitoksen historia, 12 bd, 1958-82; E. Purhonen, Eduskunnan budjettivalta, 1961; J. Nousiainen, Eduskunta aloitevallan käyttäjänä, 1961; M. Noponen, Kansanedustajien sosiaalinen tausta Suomessa, 1964; L. Westerlund, Finlandssvenska lant- och riksdagsledamöter samt ministrar åren 1907-87: hemort, sociala referensgrupper, partitillhörighet, 1987; Suomen kansanedustusjärjestelmä, red. M. Noponen, 1989; E Ahtisaari m.fl., Yksi kamari - kaksi sukupuolta: Suomen eduskunnan ensimmäiset naiset, 1997; K. Kiljunen, Nahkurin orsilla: kansanedustajana Suomessa, 1998; Finlands riksdag, 1999; Finlands riksdag: folkets röst förr och nu, 2000; M. Kananen, Vapautusta eduskuntatyöstä saavat..., 2002; M. Suksi, Finlands statsrätt, 2002)

Finlands riksdags webbsidor: www.eduskunta.fi