veteraner, f.d. krigsdeltagare. Antalet v. från andra världskriget i Finland uppskattades 2006 till drygt 90 000; medelåldern var inemot 85 år. Till förmån för dem arbetar bl.a. Krigsinvalidernas brödraförbund och två konkurrerande organisationer, Finlands krigsveteranförbund och Frontveteranernas förbund. Finlands krigsveteranförbund (Suomen sotaveteraaniliitto, Hfrs, gr. 1957), hade 2006 ca 50 300 medlemmar, medan Frontveteranernas förbund (Rintamaveteraaniliitto, Hfrs, gr. 1964), som närmast representerar dem som kämpade i första linjen, hade ca 12 000. Ett av Finlands krigsveteranförbunds 22 distrikt, Södra Finlands krigsveterandistrikt (inrättat 1967) är svenskspråkigt; detta utger (sedan 1984) tidskriften Veteranposten. I Österbotten finns dessutom det tvåspråkiga Vasa krigsveterandistrikt (Vaasan sotaveteraanipiiri, gr. 1968), vartill ett veterandistrikt verkar i Sverige bland de finländska krigsveteraner som är bosatta där. En särskild organisation för kvinnor som deltagit i fronttjänst, Rintamanaisten liitto, bildades 1980 i Hfrs. Denna hade 2006 ca 4 800 medlemmar. Se även estniska frivilliga, SS-bataljonen och svenska frivilliga.
Veteranförbunden bildade 2003 Traditionsföreningen Eklövet (Tammenlehvän perinneliitto, Hfrs), som inledde sin egentliga verksamhet 2005 på 60-årsdagen av krigsslutet i Lappland. Organisationen har till uppgift att vårda v:s andliga arv och föra det vidare till yngre generationer.
V. från 1600- och 1700-talets ofta förekommande krig hade en i viss mån tryggad utkomst tack vare sina torp och boställen (indelningsverket). V. från 1808-09 års krig blev föremål för uppmärksamhet genom den patriotiska rörelse som flammade upp 1858; bl.a. anordnades insamlingar m.m., varefter de influtna medlen fördelades av en centralkommitté i Åbo bland de kvarvarande ca 650 v. I samband med detta fördubblade senaten de små veteranpensionerna. J.L. Runeberg byggde ett momument över v. från detta krig i form av den episka diktcykeln Fänrik Ståls sägner.
För v. från kriget 1918 bildades 1929 Frihetskrigets frontmannaförbund. Eftersom socialdemokraterna inte kunde förlika sig med den politiska profil denna organisation hade, grundades efter vinterkriget Finlands vapenbrödraförbund, som växte till en stor organisation med omfattande social verksamhet. Både frontmannaförbundet och vapenbrödraförbundet upplöstes genom stipulationerna i vapenstilleståndsavtalet av 1944.
Veteranfrågan blev politiskt aktuell i slutet av 1960-t.; frontmannapension (fronttillägg) för deltagarna i krigen 1939-45 infördes 1971, medan både kvarvarande forna rödgardister (ca 10 000) och personer, som kämpat i den vita regeringens led 1918, erhöll en engångsersättning 1973-74. Förtidspension för frontveteraner som fyllt 58 år infördes 1979, och samma år inrättades en delegation för frontveteranfrågor i anslutning till social- och hälsovårdsministeriet. Eklövet, ett bröstmärke för f.d. krigsdeltagare, introducerades 1986 (frontmannatecken).
Finland kan anses ha tagit väl hand om de v. som varit i behov av hälso- och sjukvård. Av politiska skäl fick v. dock vänta ända till 1980-t. innan det officiella Finland fullt ut gav sitt erkännade för deras insats. Nationella veterandagen, som firas i slutet av april, instiftades 1987. Något senare "rehabiliterades" även lottorna (Lotta Svärd). På senare år har kommunerna börjat bevilja v. olika förmåner, t.ex. i Hfrs gratis resor i kollektivtrafiken (2001). (E. Rekola, Vapaussodan rintamamiesten liitto vv. 1929-39, 1939; Suomen sotaveteraaniliitto - Finlands krigsveteranförbund r.y. 1957-1987, red. O. Palaste, 1987; Yhdessä kestämme/Tillsammans håller vi ut: Suomen sotaveteraaniliitto 40 vuotta/Finlands krigsveteranförbund 40 år, red. A. Henttonen, 1997; G. Stjernschantz, Södra Finlands krigsveterandistrikt 1967-1997, 1997; A. Juutilainen, Tammenlehvän kansa: kansallinen veteraanipäivän kymmenvuotistaival 1987-1997, 1997; N-B. Stormbom, Vasa krigsveterandistrikt 30 år, 1998; Arvet efter v. - ett självständigt fosterland, red. M. Lukkari, 1998; A-R. Isohella, Suomen-pojat: virolainen jääkäritarina, 1999, 2:a utv. uppl. 2005; Ett land i kamp: v:s insats i krigen 1939-1945, red. H. Ekberg, 2000; S. Enberg, I krig och fred: veterangenerationens dubbla kamp, 2004; T. Tuomisto, Eturintamassa veteraanien hyväksi: rintamaveteraaniliitto 40 vuotta, 2004)
Veteranförbunden bildade 2003 Traditionsföreningen Eklövet (Tammenlehvän perinneliitto, Hfrs), som inledde sin egentliga verksamhet 2005 på 60-årsdagen av krigsslutet i Lappland. Organisationen har till uppgift att vårda v:s andliga arv och föra det vidare till yngre generationer.
V. från 1600- och 1700-talets ofta förekommande krig hade en i viss mån tryggad utkomst tack vare sina torp och boställen (indelningsverket). V. från 1808-09 års krig blev föremål för uppmärksamhet genom den patriotiska rörelse som flammade upp 1858; bl.a. anordnades insamlingar m.m., varefter de influtna medlen fördelades av en centralkommitté i Åbo bland de kvarvarande ca 650 v. I samband med detta fördubblade senaten de små veteranpensionerna. J.L. Runeberg byggde ett momument över v. från detta krig i form av den episka diktcykeln Fänrik Ståls sägner.
För v. från kriget 1918 bildades 1929 Frihetskrigets frontmannaförbund. Eftersom socialdemokraterna inte kunde förlika sig med den politiska profil denna organisation hade, grundades efter vinterkriget Finlands vapenbrödraförbund, som växte till en stor organisation med omfattande social verksamhet. Både frontmannaförbundet och vapenbrödraförbundet upplöstes genom stipulationerna i vapenstilleståndsavtalet av 1944.
Veteranfrågan blev politiskt aktuell i slutet av 1960-t.; frontmannapension (fronttillägg) för deltagarna i krigen 1939-45 infördes 1971, medan både kvarvarande forna rödgardister (ca 10 000) och personer, som kämpat i den vita regeringens led 1918, erhöll en engångsersättning 1973-74. Förtidspension för frontveteraner som fyllt 58 år infördes 1979, och samma år inrättades en delegation för frontveteranfrågor i anslutning till social- och hälsovårdsministeriet. Eklövet, ett bröstmärke för f.d. krigsdeltagare, introducerades 1986 (frontmannatecken).
Finland kan anses ha tagit väl hand om de v. som varit i behov av hälso- och sjukvård. Av politiska skäl fick v. dock vänta ända till 1980-t. innan det officiella Finland fullt ut gav sitt erkännade för deras insats. Nationella veterandagen, som firas i slutet av april, instiftades 1987. Något senare "rehabiliterades" även lottorna (Lotta Svärd). På senare år har kommunerna börjat bevilja v. olika förmåner, t.ex. i Hfrs gratis resor i kollektivtrafiken (2001). (E. Rekola, Vapaussodan rintamamiesten liitto vv. 1929-39, 1939; Suomen sotaveteraaniliitto - Finlands krigsveteranförbund r.y. 1957-1987, red. O. Palaste, 1987; Yhdessä kestämme/Tillsammans håller vi ut: Suomen sotaveteraaniliitto 40 vuotta/Finlands krigsveteranförbund 40 år, red. A. Henttonen, 1997; G. Stjernschantz, Södra Finlands krigsveterandistrikt 1967-1997, 1997; A. Juutilainen, Tammenlehvän kansa: kansallinen veteraanipäivän kymmenvuotistaival 1987-1997, 1997; N-B. Stormbom, Vasa krigsveterandistrikt 30 år, 1998; Arvet efter v. - ett självständigt fosterland, red. M. Lukkari, 1998; A-R. Isohella, Suomen-pojat: virolainen jääkäritarina, 1999, 2:a utv. uppl. 2005; Ett land i kamp: v:s insats i krigen 1939-1945, red. H. Ekberg, 2000; S. Enberg, I krig och fred: veterangenerationens dubbla kamp, 2004; T. Tuomisto, Eturintamassa veteraanien hyväksi: rintamaveteraaniliitto 40 vuotta, 2004)
veteraner. Eklövet bärs på rockuppslaget av f.d. krigsdeltagare. Foto: Traditionsförbundet Eklövet.
Försvarsmaktens nationella parad på självständighetsdagen 1999 gick av stapeln i Vittis. Veteranernas fanborg står klar för uppmarsch. Foto: Lehtikuva Oy, H. Tyynysniemi.