kungar

kungar och kungaval. Sverige var från äldsta tid ett valrike, där svearna "ägde konung taga, så ock vräka". Akten skedde på Mora äng i Uppland, varpå kungen skulle "dömas" till krona och kungadöme på de olika landskapstingen och slutligen göra sin eriksgata.

Småningom utvecklades ett samfällt val, där lagmännen och representanter för lagsagorna gemensamt valde kung, stadfäst genom Magnus Erikssons landslag ca 1350. Finland (Österlanden) blev 1362 jämställt med de övriga svenska lagsagorna vid kungaval och skulle liksom de företrädas av lagmannen jämte klerker och tolv bönder. Kristoffers landslag av 1442 stadgade denna rätt för Norr- och Söderfinne lagsagor.

En gång (1440) hände det att valet måste uppskjutas för att Finlands representanter skulle hinna med, och 1457 förrättades ett separat val i Åbo. Från valet av Kristian II i Stockholm 1497 känner man till de finska bonderepresentanternas namn. Sedan arvkungadömet blivit infört i Västerås 1544, förlorade bestämmelserna om kungaval sin betydelse.

_Sveriges (och Finlands) regenter 1250-1809:

Folkungaätten

Valdemar Birgersson 1250-1275

Birger jarl 1250-1266

Magnus Ladulås 1275-1290

(Birger Magnussons förmyndarstyrelse 1290-1298)

Birger Magnusson 1290-1318

(Magnus Erikssons förmyndarstyrelse 1319-ca 1332)

Magnus Eriksson, ca 1332-1365

Erik Magnusson 1357-1359

Håkan Magnusson 1362-1364

Albrekt av Mecklenburg 1364-1389