museiväsen

museiväsen. Den systematiskt organiserade museiverksamheten i Finland går tillbaka till förra delen av 1700-t., då olika samlingar, bl.a. en myntsamling, uppstod vid Åbo akademi. Samlingarna utökades i början av 1800-t. med etnografiska föremål, skänkta bl.a. av upptäcktsresanden A.A. Etholen. Det som kunde räddas vid Åbo brand flyttades till Hfrs, där man 1868 upprättade ett historisk-etnografiskt museum, en föregångare till Nationalmuseum, landets förnämsta kulturhistoriska museum. Även en del privata samlingar uppkom i slutet av 1700-t., främst i Österbotten, där särskilt prästerna var aktiva på detta område. Redan i början av 1800-t. hade samlingar omfattande mynt och medaljer samt belysande natur och folkliv hopbragts vid de flesta läroverk. Finska konstföreningens samlingar blev tillgängliga för allmänheten 1863, och 1888 skedde flyttningen till Ateneum, som sedan dess har varit landets främsta konstmuseum. Beträffande övriga konstmuseer, se detta ord.

Det första kulturhistoriska museet utanför skolväsendets ram grundades 1862 i Brahestad på initiativ av provinsialläkaren K.R. Ehrström. Under 1800-talets två sista decennier började museer uppkomma i större antal även i provinsen. Åbo fick sitt historiska museum 1881 och åtföljdes av Kuopio (1883), Björneborg (1888), Vasa och Uleåborg (1895), Borgå (1898) m.fl. städer. Helsingfors stadsmuseum grundades 1911. De äldsta friluftsmuseerna, bland vilka främst märks Fölisön, härstammar från 1900-talets första decennium. Sådana hembygdsmuseer finns numera i de flesta kommuner, ofta tillkomna på initiativ av någon s.k. eldsjäl. Landskapsmuseerna och övriga regionala museer är till sin karaktär universalsamlingar, som i första hand omfattar etnografika, men även konstverk och mera sällan naturvetenskapligt material; det sistnämnda är fallet särskilt i Kuopio och Rovaniemi, där landskapsmuseerna har vidsträckta naturvetenskapliga avdelningar.

De största naturvetenskapliga samlingarna finns i Naturhistoriska centralmuseet vid Helsingfors universitet. Även universitetsstäderna Åbo, Uleåborg, Jyväskylä och Kuopio samt Forssa och Seinäjoki har representativa naturvetenskapliga museer.

Tekniska museer finns bl.a. i Hfrs och Tfrs. I huvudstaden finns även ett flertal kulturhistoriska specialmuseer, s.s. arkitekturmuseet (Finlands arkitekturmuseum), fotomuseet (Finlands fotografiska museum), idrottsmuseet (Finlands idrottsmuseum), Designmuseet, Krigsmuseet, lantbruksmuseer, Mannerheimmuseet, Post- och telemuseet, ÿTeatermuseet och ÿTullmuseet. Även Järnvägsmuseet var tidigare beläget i Hfrs, men flyttades på 1970-t. till Hyvinge. I Åbo märks, förutom Åbo landskapsmuseum (Åbo slott), Apoteksmuseet och hantverksmuseet på Klosterbacken samt Aboa Vetus & Ars Nova. Till de unikare inslagen i landets m. hör Ortodoxa kyrkomuseet i Kuopio och stuverimuseet i Kotka. Inom försvarsmakten finns vid sidan av Krigsmuseet elva truppslagsmuseer (krigshistoriska museer). Sjöfarts- eller sjöhistoriska museer finns i Kotka, Åbo och Mariehamn, luftfartsmuseer vid Helsingfors-Vanda flygplats (Finlands flygmuseum) och Luonetjärvi flygfält; därtill märks bl.a. ett antal bilmuseer (bilism). Museijärnvägar finns i Jockis (Jockisbanan) i s. Tavastland och Nykarleby. Av herrgårdar som ombildats till museer kan nämnas Anjala, Buckila, Frugård i Mäntsälä och Villnäs.

En arkeologisk kommission med uppgift att övervaka vården av fornminnena tillsattes 1884. Den ombildades 1972 till Museiverket. Den regionala museiverksamheten, som påbörjades i experimentell skala på 1970-t. och numera till största delen bekostas med statliga budgetmedel, bedrivs vid landskapscentralmuseerna. Dessa upprätthålls av kommunerna och är antingen kulturhistoriska landskapsmuseer eller regionala konstmuseer. Landskapscentralmuseerna och de nationella specialmuseer som åtnjuter statsunderstöd på samma grunder som de förstnämnda utses av undervisningsministeriet, som biträds av ett särskilt sakkunnigorgan, delegationen för museiärenden.

Finlands museiförbund (Suomen museoliitto), Hfrs, grundades 1923 som en centralorganisation för samfund i Finland, vilka har museiverksamhet på sitt program. Dess syfte är att främja museiverksamheten, utveckla museiarbetet och driva medlemmarnas gemensamma intressen. Förbundet idkar planerings-, forsknings-, publikations- och informationsverksamhet, ordnar vidareutbildning inom museibranschen, erbjuder konserverings-, biblioteks- och arkivservice samt upprätthåller internationella kontakter. Till Finlands museiförbund var 2004 drygt ettusen museer anslutna. - 1978 bildades en museipolitisk förening; denna har bl.a. till uppgift att främja det finländska m:s utveckling till en demokratisk kulturinstitution. Museipersonalen är sammansluten i Museifackförbundet (Museoalan ammattiliitto, Hfrs, gr. 1969, drygt 1 500 medl. 2005), som tillhör Akavas specialorganisationer rf. Se även Finska fornminnesföreningen.

Antalet museer i Finland var 2004 1 122, varav kulturhistoriska museer 673, konstmuseer 78, naturvetenskapliga museer 27 samt specialmuseer 344. (Suomen museot, red. A-T. Huovinen, 1979; S-L. Iivonen, Suomen henkilömuseot, 1997; S. Sjöberg- Pietarinen, Museer ger mening: friluftsmuseerna Klosterbacken och Amuri som representationer, 2004)